Alla helgons ...

vad passar bättre än att fira med lite halloween-euro? Föregångaren till euroakten Magic Affair, Mysterious Art, producerad av i är bortgångne Mike Staab, hade den perfekta allhelgona-glorian. Här Requiem från 1990.

Savage är tillbaka!

Kungen och skaparen av italodisco, Roberto Zanetti aka Savage, och head för DWA Records är tillbaka med ett grymt nuitalospår: Twothousandnine.

Knäsvag italoromans ...

Vad kan vara mer bitterljuvt än hyperromantisk italo/hi-nrg a la 80-tal? Några youtubefynd. Först ett sällsynt spår av Axel Breitung, under monikern White Pillow: So Lonely, 1986. Sen från nederländska ettiketten Hotsound (numera hos ZYX), smått sensationellt undersköna Attack feat. Sisley Ferré: Special Love, från 1987. Slutligen Special Touch, högoktanig hi-nrg från samma label, med Lovegun. Minnesvärd för knäsvaga rader som You shot me down, Down in flames ...

Rose

Rötterna till 90-talets eurodance går mycket via italodiscoakten Rose, frontat av sångerskan (eller modellen?) Elena Feretti. Magic Carillon brukar anges som startpunkten för den kommersiella italon. Den gavs ut 1984 på alla italosamlares fetishlabel Discomagic, och producerades & skrevs av Robyx aka Roberto Zanetti, kanske mer känd som italoartisten Savage. Och mindre känd som mannen bakom eurodanceakten Ice MC.



Via discogs hittar jag att Rose blev övningsobjekt för fler välkända blivande europroducenter. Andra singeln, Fairy Tale från 1985 skrevs och producerades av Gianfranco Bortolotti, skaparen av eurokter som Cappella, Anticappella, 49ers, Clubhouse m fl. Visste inte att han hade ett så lyriskt sound i sina producentfingrar.

Drömmens färg och global eurostatistik ...

Kollar den oändligt fascinerande tittarstatistiken på mina youtubevideor, som till 95 procent består av ren klassisk eurodance från åren 1993-1996. Under senaste året - 21/7-21/7 - har jag haft 87 000 unika tittare från hela världen; 72 % är män, 28 % är kvinnor. Åldersmässigt dominerar gruppen 25-34 med 30 procent följt av gruppen 35-44 med runt 27 procent. Lustigt nog är 18-24 åringarna lika många som 45-54 åringarna, runt 13 procent. Ännu mer fascinerand är att nära 5 procent av eurofansen är plus 55, eller i reda tal runt 4 000 världen över! De tre populäraste videorna är Bushman: No 1 Else med 11 %; K2: Die Nachtigall Singt med lika stor andel, följd av B.G. the Prince of Rap: The Colour Of My Dreams på tredje plats med 7.1 %.

Fördelat på världsdelar/regioner ser det ut så här:

Europa, redovisningen är tyvärr aningen svårtolkad, med det verkar som cirka 50 % av alla mina tittare kommer härifrån, i reda siffror runt 40 000. Allra flest tittare har jag i Tyskland. Det smittar också av sig på vilken video som är populärast bland européerna, den tyska "Völkish-eurohiten" med K2: Die Nachtigall Singt. 13 % procent av Europas tittare och hela 35 procent av Tysklands har den som sin populäraste eurovideo. Näst flest tittare har jag i Polen, följt av Sverige strax före Finland och Ungern. Noterar att mina svenska vänner är väldigt hemmakära, bland topp tio finns endast svensk euro, toppat av Look Twice: Move That Body, med 13 procent.

USA: 7 100, här dominerar Kalifornien kraftigt, följt av NY, och lite längre ned Texas, Florida och området kring Chicago (Illinois). Flest USA-tittare har min Hi-NRG-mix som är väldigt populär i Kalifornien, jag blir smickrad!

Asien: 6 300 unika tittare, här dominerar Japan stort, här spelar eurobeat-faktorn förmodligen in, och min Hi-NRG-mix är den populäraste videon! Det är en fascinerande spridning av tittare från hela kontinenten: Kina och Vietnam ligger på 2:a, 3:e plats. Kina tycks blockerad från min kanal från slutet av mars i år. Sedan följer en jämn spridning av tittare från Indonesien, Sydostasien, Indien, Pakistan och Centralasien. Bushman: No 1 Else håller första platsen i de flesta länderna. Rätt lustigt är att en ganska risque eurovideo (Taboo: I Dream Of You Tonight) är trea i Pakistan, två i Indien samt etta i Indonesien, hmmm.

Afrika: 1 800 unika tittare. Algeriet, följt av Marocko dominerar kraftigt, Sydafrika, Libyen, Tunisen och Egypten följer längre ned, i stort i jämnbredd. Afrikas preferens skiljer sig från Asiens och USA:s. Den populäraste videon är B.G the Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams.

Sydamerika: 24 000 unika tittare. Näst efter Europa den kontinent med flest tittare, inte förvånande med min kännedom om eurocommunityn. Här är det åter en annan video som är populärast: AB Logic: AB Logic med 13 % av tittarna. Brasilien är kraftigt dominerande etta (inte förvånande), följt av Peru på en lika dominerande andra plats (heller inte förvånande) samt Chile på tredje plats.

Mellanöstern: 2 300 unika tittare. Här blir det extra intressant. Liksom i Afrika är här B.G. The Prince Of Rap populärast (15 procent). Flest tittare har jag i Saudiarabien och Israel! De ligger i stort jämsides, och i båda länderna är just B.G. den populäraste euroartisten, 18 procent i Saudi och 14 procent i Israel. Som tredje land kommer Turkiet där B.G. också är populärast.

Denna enighet är ju ganska hoppingivande. Bortom politik och strid kanske det finns en dröm och en färg som förenar, helt i eurons anda! Peace!

00-tal # 2

Plocka upp bortglömd men überbegåvad artist, feature denne på en dansrelease. Rätt mycket 00-tal. Gärna för mig, som när producentduon Loverush UK! (Mark Schneider & Kinky Roland), plockar upp en av pophistoriens bästa sångerskor och artister, Marcella Detroit. Är devot beundrare av den damen, och blir så lycklig när hon äntligen bidrar på en dansrelease, där hennes röst kommer så perfekt till sin rätt. Det är ett Mystery To Me, att det tog så lång tid (2007) ...

Udda praliner ...

i den belgiska chockladboxen. Nog får det svärmorsdrömlika eurodance boybandet Good Shape, spetsat med söt gaylikör, räknas dit. Och så underbart de smakar. Deras första singel Take My Love (Koen De Beir/Phil Sterman) från 1994 är ju bara helt udda och en total kortslutning, perfekt! Sånt här gillar den här bloggen, videon är ju liksom överladdad med inverteringar. Euroboydroids, en ny ras har lagts till i eurofamiljen. Här är deras diskografi.

Fiskstjärt

kunde man behöva nu när regnet bara öser ner. Får lust att dyka ned i det stora blå, och göra sällskap med sommarens vemodiga sjöjungfrur. En hyllning till dessa våra förlorade systrar, och de förgångna årens magiska euro. Österrikiska Unique II med Mermaids, från 1996 och albumet Level II, oerhört begåvade Heidi Pfau aka Jade Davies på sången.

VideoNytt # 8

Koskällor, latexbrallor och iberiska svarthättor, det räcker för att göra en regnig dag lite gladare. DJ Abel Almena levererar en skön blandning av hi-nrg, discohouse och en stänk electroglitz. Sommarens euro och video så här långt, Sophie for maka på sig så länge, för Welcome To The Action. PS: Min kompis Jason påpekar att koskällorna är samplade från Miquel Brown: So Many Men, So Little Time. Koklocksklassiker, alltså ko-klocks-klassiker.

Factory Team goes Croatia ...

vet inget om produktionen, men nog låter det som någon av FT:s pumpande blytunga europroduktioner från mitten av förra decenniet. Sanja Novinc med Ja Te Zelim Probati. ZagrebFest 1995. 10/10.

David Brandes ättlingar

Det kan man med stor rätt utnämna gänget bakom tyska euroakten Acting Lovers till. Producenten och låtskrivaren Patrick Thomson är en av mina kompisar från EuroDanceHits.com, så jag är väl biasd, men är ärligt rätt såld på deras debutalbum, Get It While It's Hot, som precis släppts bland annat på iTunes. Ljudbilden är rätt mycket indie, åt electropophållet, men låtskrivandet, refrängerna och den underbart bitterljuva naiva euroromantiken är topnotch. Deras vokalist Miss Madison är född eurodroid.

Acting Lovers kommer mig att tänka på svenska Neverakka, förutom de uppenbara influenserna från klassiska euroakter som E-rotic (David Brandes) och S.E.X. Appeal (syskonen Hegemann). Nu väntar jag med spänning på vad deras sidoprojekt Madeleine ska komma upp med. Tillsvidare konstaterar jag nöjt att det finns hopp för euron i det tyska hjärtlandet.

00-tal # 1

Lite tillbakablickar på det senaste decenniets EDM under den här rubriken. Freemasons figurerade i förrförra posten, låt oss se vad de säger om sig själva i sin officiella myspacebio: 5 Consecutive UK Hit Singles *Debut album 'Unmixed' has gone silver* UK’s most successful (Grammy Nominated) Remixers* Production career off to an amazing start* In-demand International Dj’s. Osv i självgratulerande CV-stil, enligt standard 1A för DJ-slash-producentbiografier.

Russell Small, ena halvan av Phats & Small, och James Wiltshire är übertypiska för det mesta som är bra men också rätt formulärt med 00-talets kommersiella dansmusik. Välproducerat upp över öronen och effektivt till döden på discot. Discohousen, visst är det 00-talet i ett gungande nötskal på dansgolvet? Deras första släpp från 2005 med Amanda Wilson på sången kan sättas in som definition utan kommentar i wikipediorna över stilen.



Är det profetiskt att de nu tagit dansgolvsmörderskan Ellis Bextor i båten? Risken finns ju där, att det slår över i just död. Men än lever discohousen i högsta välmåga, den får gärna några år till för min del; frågan är dock om inte Freemasons själva börjat röra sig ur denna rätt trånga kostym ut i mer melodiska 80-tals marker, senaste släppet med Sophie Ellis Bextor är ju ett tydligt tecken på det. Men redan i deras nästnästsenaste från 2007, covern på Alanis Morissettes spökballad Uninvited från 1999, är denna rörelse skönjbar. På sången dottern till Fleetwood Maciga folkpopsångerskan Judie Tzuke, Bailey. Oinbjuden eller inte, nånstans här börjar 10-talets kommersiella dansgolv. OSA, jag tackar ja.

VideoNytt # 7

Senaste släppet från AnnaGrace, fortsättningen på Ian Van Dahl, med vokalissan Annemie Coenen och producenten Peter Luts, är i stil med förra och första singeln under det nya projektnamnet, You Make Me Feel, från förra våren. Let The Feelings Go ligger etta på vår Interactive Dance Chart IDC på EuroDanceHits.com. Kanske inte kommer upp till mästerverket Just A Girl från IVD-tiden, men bär i riktningen mot sommaren.

VideoNytt # 6

Sophie Ellis Bextor, vem kan konkurrera med ett läckrare namn? På det tema som hon gör sina bästa sånger, ett spår som verkligen är en mördare! Heartbreak Make Me A Dancer. Uff! I konkurrens med DJ Projects Hotel, årets sång så här långt och garanterat en massiv tuna för sommaren! Efter hennes underbara album Trip The Light Fantastic (2007), har det inte hörts så mycket från den här skönheten som får Garbo att verka alldaglig. Nu har hon i alla fall slagit sin påse ihop med den kommersiella dansmusikens superstjärnor, brittiska Freemasons. Och som sagt, det blir inte mycket bättre!

VJ Bix ostbit # 1

Under den här (lätt fåniga) rubriken kommer jag posta lite sköna beats från östra delen av Europa, som kanske inte är dagsfärska men i huvudsak håller sig inom 00-talet. Ost kan ju också vara cheese, förvisso. Först ut mina absoluta älsklingar från denna östra halva av vår kontinent. Rumänska DJ Project. Från deras femte album Povestea mea (Min berättelse) släpptes singeln Eşti tot ce am (2006).

Visuellt sett (hej, jag är VJ!), så har gruppen en rätt skön spänning mellan de två DJ:erna/producenterna i teamet, DJ Maxx och Gino Manzotti - som nästan känns som något av de där klassiska komikerparen från 30- eller 40-talet - och den vänt sköna sångerskan Elena Baltagan. Hela projektet har en säregen och varm utstrålning, som tillsammans med den väldigt emotiva vemodiga musiken gör den här gruppen oemotståndlig för mig. I videon anspelas det på ett lätt vis på rumänska vampyrmyter, blandat med gotiska munkar, katedraler och hjälplösa jungfrur; rätt fånigt kanske, men funkar i själva verket väldigt bra till låten och gruppens mythos.

Folket följer Waldo

Innan Marko Reijonen aka Waldo fick sitt People, var han just bara Waldo. Han släppte bl a material på och samarbetade med svenska klubbetiketten Remixed Records, bland annat den fantastiskt fina europärlan Forever (1995), med remixer från Birch & Chris samt Solid Base.

Nog är Waldo något av en finsk E-type, men kanske lika mycket det motsatta gäller. Mest är det nog hårlängden som skiljer! Vi håller dom i alla fall högt som trotsiga fanbärare för eurofolket, nu mot en ny vår! Här så deras båda respektive senaste videos, E-type med Rain och Waldo's People med Lose Control! I helgen är euronationen ett folk med Waldo's People!

Läs även andra bloggares åsikter om Waldo's People, E-type, eurodisco, eurodance, Eurovision Song Contest, ESC, Melodifestivalen

VideoNytt # 5

I förra loggen konstaterade jag att Rumänien håller första platsen i euroland för närvarande. För att lägga lite bränsle på brasan, så tar vi sexiga Inna till hjälp. Hur stor som helst neråt Balkan, här hennes senaste singel Love, med den så seduktiva blandningen av svala syrerika arrangemang och studsig electroblipp, skriven av ett annat hett namn inom rumänsk dance, gruppen Play & Win, och en fräsch video till det.

VideoNytt # 4

Blonda DJ Layla tar hjälp av blonda Alissa och gör snygg sval (euro)dance med blippande elektrosyntar i Single Lady. Rumänien har intagit första rummet för spännande europeisk dansmusik. Det har varit uppenbart ett tag, mer längre fram.

Läs även andra bloggares åsikter om DJ Layla feat Alissa, video, eurodisco

VideoNytt # 3

Stunt, det går att göra många ordvitsar på det bandnamnet. En bunt med brittiska producenter och remixers plus sångerskan Molly Smitten-Downes, runt 2005 släppte de singeln Raindrops. 2008 satte tyska euromonstret (ja den här bloggen ÄLSKAR tyska euromonster!) Sash! tänderna i den, smashade den med sin egen klassiker Encore Un Fois, voila! en emo-dynamo av extraordinär kraft var född. Stunt hänger nu på med sitt andra släpp, I'll Be There, ett album är också i faggorna.

Läs även andra bloggares åsikter om Sash!, Stunt, eurodisco, video

VideoNytt # 2

Nästa electrogubbe till rakning, även om jag tror herr Bard gärna behåller sitt granna rödskägg. Electro är det i alla fall, senaste släppet från Kropparna Utan Organ, även om jag är säker de nog har något slags. BWO med Right Here Right Now, en av de snyggaste videorna de har producerat så här långt. Regi Josef Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om BWO, video, eurodisco

VideoNytt # 1

Infernals, d v s danska duon Lina Rafn och Paw Lagermann, senaste singelsläpp från albumet Electric Cabaret (2008), som är framröstat av fansen, är Redefinition (Of Disco). File under electro-NRG. Raaafn!

Läs även andra bloggares åsikter om Infernal, eurodisco, video

Uppdatering!

Kejsi Tola har kommit med ett nyredigerat videoklipp till sin ESC-låt Carry Me In Your Dreams, det ser mycket bättre ut. Låten gillar jag lika mycket som förut! Passar på att påminna om min ESC-videomix på EuroDanceHits.com. Videomixen finns här!

Läs även andra bloggares åsikter om Kejsi Tola, Albanien, ESC, EuroVision Song Contest, Melodifestivalen, Moskva, videomix

Släpp balongerna fria ...

det är vår! Ungefär temat i Shaun Bakers och Maloys senaste släpp, Give! Skön 90-talsretro i denna, blandat med typiskt 00-filter. Naiv och melankolisk. Perfekt!



Läs även andra bloggares åsikter om Shaun Baker & Maloy, eurodisco

EuroVisionDisco in da mix

För att stilla lite av frossan inför ESC-finalen i Moskva den här månaden, så har jag som kreatör av månadens videomix på http://www.eurodancehits.com/, fyllt den till bredden med eurovisiondisco! Mixen finns här! Och här är spårlistan:

01. Elena Gheorghe: The Balkan Girls (Darone Remix)
02. Soraya: La Noche Es Para Mi
03. Elena Gheorghe: Te Ador (DJ Darone Remix)
04. Sakis Rouvas: This Is Our Night
05. Velvet Inc: Tricky
06. Sani: Doctor, Doctor
07. Axel Swings, Oscar Sings: Miss Kiss Kiss Bang
08. Velvet: The Queen
09. BWO: You're Not Alone (Soundfactory Radio Mix)
10. Lili & Susie: Show Me Heaven
11. Alcazar: Stay The Night
12. Man Meadow: Love Is Gonna Get You
13. Andrea Demirovic: Just Get Out Of My Life
14. Marina Popova: Crazy
15. Krassimir Avramov: Illusion (Deep Zone Remix)
16. Waldo's People: Lose Control
17. Kandystand: Love Invasion

Läs även andra bloggares åsikter om ESC, Eurovision Song Contest, videomix, eurodisco, Moskva, Melodifestivalen, Waldo's People, Velvet

Text om text ...

Euron har inte rykte om sig av att ha några direkt djupsinniga texter. Säkert en riktig bedömning om man utgår från gammal trött rockestetik. Men, det djupsinniga sitter väl ändå mest i betraktarens sinne? Frågan är väl snarare om texten fungerar i sitt sammanhang. I den meningen tror jag eurons texter absolut faller på rätt sida.

För det första har den i euron främst en emotionell funktion snarare än en intellektuell, den är eggande och drivande, fungerar som ett slags rituell chanting, för åkallan och invigning i dansens exstas.

För det andra fungerar texten, d v s sången och rappen, som en förlängning av musiken, ett slags instrumentering. Rappen, d v s versen, spelar med och förstärker rytm och basgång, medan sången, som fr a ligger i refrängen, förstärker de melodiska delarna, och spelar med och förstärker syntslingorna. Sen kan man också säga att rappen och sången spelar med och mot varandra respektive med och mot rytm och melodi i den större helhet som låten är.

För det tredje så är textens mening i euron inte uttydd utan inbäddad i surrealistiska vändningar, fragment och drömsekvenser. Texten kommer lyssnaren till del inte som helhet utan som fragment, ungefär som lösryckta ord i en stormvind. De skapar en känsla av gåta och mysterium. Tolkningen är helt lagd i lyssnarens händer. Skatten ligger alltså i detta, skräpet blir till berättande collage på våra själars väggplanscher.

Chorusen till Captain Hollywood Projects sång Impossible (text av Nosie Katzmann och Tony Dawson-Harrison) från 1993, har blivit en del av mitt collage, ett fragment som talar om den postmoderna generationens syntetiska existens.

Show me a land, where someone like me can make a stand,
Make any living,
When all that you can, is tear down all you don't understand,
I find you're a little impossible, I find you're a little impossible,
Impossible to me, Impossible, Impossible for me ...

Nosie i natten ...

En av mina spellistor hyllar euromästaren Nosie Katzmann. Den är en perfekt lista för tiden då kvällen övergår i natt, där tempot går in i en djupare sömn, när tiden sakta glider in i dröm.

1. Affinity 3: Late Night Letter (Radio Mix)
2. Linda M(eek): Rhythm Of Love (Unlimited Single Mix)
3. Steven Levis Project: Out Of My Head (Radio Edit)
4. Natascha Wright: Lovely Lie (Private Area Mix)
5. Kim Sanders: Show Me (Hall Mix)
6. Public Art: River (Run Dry)
7. Captain Hollywood Project feat. Nina: Nothing's Gonna Stop Me
8. Kim Sanders: Tell Me That You Want Me: (Big Five Mix)
9. Captain Hollywood Project feat. Kim Sanders: Impossible
10. Flame: Next Time (Extended Mix)
11. Culture Beat: Got To Get It (Club Mix)
12. Intermission feat. Nina: Honesty (Single Mix)
13. LOFT: Summer Summer (Radio Edit)
14. Nina: The Reason Is You (Transformer Mix)
15. Intermission: Piece Of My Heart (Piece Mix)
16. Nina: Rhythm Of Love
17. B.G. The Prince Of Rap: Can't Love You (Radio Version)
18. Kim Sanders: Ride (Dance Mix)
19. Intermission feat. Lori Glori: Give Peace A Chance (Single Mix)
20. B.G. The Prince Of Rap: Can We Get Enough (Media Edit)
21. Captain Hollywood Project: More & More (Single Version)
22. LOFT: Hold On (Respect Maximum Mix)
23. Intermission feat. Lori Glori: Six Days (Airplay Edit)
24. Nina: Until All Your Dreams Come True (Radio Version)
25. B.G. The Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams (Dreamedia-Mix)
26. LOFT: Wake The World
27. Captain Hollywood Project feat. Nina: Only With You (Dance Mix)

Skickar med ett par videobrev för nattens drömmar: LOFT: Hold On och B.G. The Prince Of Rap: The Colour Of My Dreams.

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco, Nosie Katzmann

Serenity

Utsliten; visst förlorar vissa saker man gillar sin lyster efter tag? Det gäller musik lika mycket som mat, kläder, böcker ... Kanske lite mer vanskligt att tala i de termerna när det gäller relationer människor emellan, men i överförd mening gäller det väl även där. Upprepningen är själva källan till att saker blir slitna, utslitna, förlorar sin lyster, det vet vi inte minst från hur kläder nöts och förstörs. Det gäller ju också saker man ser varje dag, en utsikt från fönstret, en vägg man måste stirra in i på jobbet. Samma mekanism träder också in i hur vi hör saker, inte minst musik. Alltså, musik riskerar att bli utsliten, eller rättare våran perception av den blir övermättad, uttråkad av för stor exponering av det alltför välkända.

Lite av de fenoment inträdde för mig i min relation till "supereuron", typ grupper som Culture Beat. Jag har ett långt tag hållit mig borta från dem, delvis för att motverka risken att de når ett stadium av utslitning bortom räddning. Mr Vain, nej den ligger INTE på hög rotation i mina spellistor, men när jag nu ändå återbesöker gruppen måste jag göra i alla fall en liten kapitulation. Lite fräschare, en återladdad magi och nya upptäckter.

Mr Vain är ju rätt mycket portalen in till euroriket, när den kom 1993, i konkurrens med Snaps Rhythm Is A Dancer. Mr Vain skrevs av duon Nosie Katzmann och Steven Levis, de jobbade då för Frankfurt-teamet Torsten Fenslau och Peter Zweier. Som bekant omkom Fenslau i en trafikolycka 1993, men han hann ändå lägga handen vid albumet Serenity som kom samma år. Sedan tog hans bror Frank över som huvudproducent för gruppen.

Med all respekt för Torsten Fenslaus producentkunnande, så är det ändå Nosie Katzmanns låtskrivande som är själen i Culture Beat. I bookletten avtackas han av Torsten och ges nicken Captain Hook. Hans låtar glittrar av samma sommarguld som de gjorde när jag först fastnade på kaptenens krok, någon gång 1993. Där finns en aura av något som inte är lätt att sätta ord på, Nosie gör det bäst själv. Ett slags drömsk surrealism; vemodig och romantisk. Enkelt mytiska och ironiska.

Tolkat kongenialt med en varm plastisk enkelhet av britterna Tania Evans och Jay Supreme. Lite är det sommarens kontinentala displacement, halvslummern någonstans mellan plugg och jobb, drömmar och en krass verklighet. Syntetiska eurolasrar sveper genom sommarens skuggor, soundet är den tidiga eurons, en aning brutal här och där, men också förvånansvärt glittrig och skir. En blandning av tidig clubtrance, clubhouse och euro. Det är Serenity, en vibrerande hägring av sommarregn och skuggor sommaren 1993.

Plockar två videor från albumet, dels Got To Get It, definitionen av det jag just skrivit om, kom som singel just det året. Sen World In Your Hands, som egentligen släpptes som singel först 1994. Att båda har Nosie Katzmann som upphovsman behöver knappast tilläggas.

Läs även andra bloggares åsikter om Culture Beat, Nosie Katzmann, eurodisco

Marie-Josée Riels tandställning ...

får mig att gå i spinn. CanDance, Kanadas version av eurodance konkurrerar med den tyska euroskolan om första platsen i mitt eurohjärta. Emjay: Flying to the Moon vid ett framförande på Electric Circus. Hennes störst hit därefter: In Your Arms, utan tandställning.

Emjay-fascinated fanns det en myspacesida som hette, den var dedicerad till Marie-Josée Riel aka Emjay. Fascinated var ordet. Euro-kongenial så till den grad. Syntetisk blomma och naturbegåvning med rötter i samma fransk-katolska minoritet som Céline Dion, det antyder hennes namn i alla fall. Hennes röst var gäll, en sådan som lätt spricker i de övre registren, alltså helt perfekt för den galoppkåta Hi-NRG och freestyle-influerade dansgolvsextas som can-euron förmedlade. Smittande småstadsglad, sexig och med charm som kunde fälla träd. En redneckböna med stort hjärta, begåvning och energi. Direkt från sågverksbarerna i Twin Peaks nordliga skymningsland. Så rätt på alla sätt! Go Canada go!

OK, jag är Emjay-fascinated! Här lite mindre exalterat, min torra last fm-biografi över eurons skönaste:

"Kanadensisk eurodanceartist. Hennes verkliga namn är Marie-Josée Riel. Född 1974 utanför Ottawa. Hon började tidigt sjunga i ett band som bakgrundsångare. 1994 gick hon solo med sin första singel Sound of My Heartbeat. Därefter följde singlarna Fascinated och Flying to the Moon 1995. Samma år släppte hon sitt hittills enda album In Your Arms, från det kom ytterligare två singlar: In Your Arms och Point of No Return. 1997 bytte hon skivbolag från Primus till Tycoon Records och släppte ytterligare några singlar under de sista åren på 90-talet: We All Need Love, Let It Go, Over & Over, Love Will Keep Us Together och slutligen Is It For Real? 1999, hennes senaste release. Emjay uppträdde flitigt på klubbar, evenemang och TV-shower som Electric Circus och Bouge De La. Hon nominerades två gånger till Kanadas dansmusikpris Juno Awards, 1996 för In Your Arms och 1999 för Over & Over. Hennes singlar kom högt på de kanadensiska danslistorna, Flying to the Moon nådde tredje plats, och In Your Arms första-platsen."

Var är hon nu? Det är fler än jag som undrar ...

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco

Sett genom tre singlar ...

och ett album kan man studera en av den klassiska eurodancens höjdpunkter. Det var en gång två holländska bröder, de hängde alltid ihop, som ler och långhalm. De hade sin studio på fjärde våningen, de var verkligen 2 Brothers On The 4th Floor. Bröderna Boers, Martin aka Dancability och Bobby. Martin, ska sägas, är oxå i samma bransch som mig, videoDJ! Kolla in hans videomixar här!

Martins bio förtäljer att han redan som 14-åring, 1984, börjar göra egna remixer efter inspiration från legenden Ben Liebrands radioshow Veronica. Som 17-åring får hans remixer radiovåg, och snart kontrakteras han för sin megamix av italodiscoakten Fun Fun. 1989 börjar bröderna samarbeta, de kommer upp med 2 Bros, vid den här tiden en hiphouseakt. Can't Help My Self (1990) och Turn Da Music Up (1991) släpps, rätt typiska för stilen och tiden. Det hela tar dock ordentlig fart först sedan de efter Snaps Rhythm Is A Dancer inspireras att kladda i eurodancestilen, resultatet blir Never Alone (1993), den första i en rad lysande klassiska eurodancesläpp.

En del av genidraget var att rekrytera två synnerligen kompetenta frontfigurer, sångerskan Desiree Manders aka Des'Ray, ett blont bombnedslag med en fantastiskt fin själful, varm och stark stämma, och charmknippet D-Rock, en rappare som kunde sätta sina rhymes.

Efter Never Alone kom singlarna Dreams (Will Come Alive) och Let Me Be Free, och som summering på det magiska euroåret 1994, albumet Dreams. Där finns ett par tre ytterligare spår som kunde att hittat ut som singlar utan att skämmas.

Holland/Belgien, där var verkligen eurodancens vagga, Martin kom att jobba en del för kollegan Ruud van Rijen som skapade den första renodlade euroakten Twenty 4 Seven, under aliaset Dancability gjorde han en del remixer för den gruppen.

Tre singlar, tre videor, talangen och euromagin talar för sig själv. Let Me Be Free in my Dreams but Never Alone.

Cretus skuggor ...

Janina var bara 12 år. Hon berättar på ett forum att hon träffade rapparen Al Boom, bästa kompis med rapparen i Magic Affair, AK Swift, och började göra musik ihop. Förledet på hennes och hans namn blev JanAl. Al Boom, AC Hylton, Buddy JD och Buddy ST kommer upp med låten You Gotta Set Me Free i en studio i närheten av Köln. Det är 1994 och Virgin Records ger dem ett kontrakt på störten. Duon lastas in på flyget till Skottland och en video skjuts på ett gotiskt slott.

Det är mycket som är superlativ med den här produktionen. I min eurosjäl blir det smått kortslutning av sådana saker att Michael Cretus mångårige samarbetspartner Armand Volker är co-producer, det bästa från 80-talets eurodisco transplanteras rakt in i det bästa av 90-talets eurodance! Mer superlativ är coverarten till maxi-CDn, komponerad med en läcker mix av humor, ironi och syntetisk eurodroiddröm.

Det var någon het sommar för något år sedan, gick hem från jobbet genom förortssommarens lätta drömmar. Vibration och magi, någonstans bland trädens skuggor hördes en euroslinga som en fuktande svalka. Läskande och lättande, som ett sommarslott. Var det inte? ...

Janal släppte bara en låt, som så många andra små förbifladdrande euro-Schmetterlinge. De korta euroåren var som en svensk sommar, tre fantastiska månader, tre fantastiska år. Sen blev det höst. Och där i sensommarens möte mellan vemod och hopp, mellan nattens kyla och dagens värme. Där är Janal, en fulländad euroamalgam mellan sång och rapp, vit och svart, man och kvinna: Janina & Al Boom. För evigt fångad i euronattens slott och eurodagens dröm.

Här då, efter allt poetiskt pladder, uppladdad på tuben av ingen annan än en av de mest fantastiska av alla fantastiska eurochorister: Janina!

Serpska euro ...

Bloggens eurorond når så Serbien. Inget europeiskt land tycks ha undkommit euroviruset när det begav sig och tacka den trashkulturella smittspridningen för det. Alla skulle ha sina Culture Beats och Fun Factorys. Och som oftast så var det de gjorde inledningsvis, i den klassiska eurostilen, det bästa de kom att göra.

Först ur är Dr. Iggy. Artistnamn för rapparen Igor Todorovic, vid sin sida hade han sångerskan Danica. De hade sin bas i Belgrad, akten släppte en rad album, från det första - Oci Boje Duge - släppt 1995, hämtas det första klippet: Nikad eller Never (Gonna Make It). En skön euromörk sak, bra stomp och euroriff. Videon sorteras under "dystopisk futurism", klassisk setting för eurovideos.

Det andra klippet kommer från likaså Belgradbaserade Beat Street. Ett mindre kollektiv egentligen, som fortfarande är aktivt, de har släppt typ en sju album. De började som en ung hiphopgrupp runt 1992, genom att uppträda på festivaler och sångtävlingar får de snart radiospelning. 1995 kommer första albumet Napokon, som betyder ungefär: Äntligen! Från det hämtar jag Pokidaj Sve, som egentligen kom året före. Ytterligare lite euronatt i denna. Och lite latex, och några catwomen ... synd att klaga mao ...

Disco Polska

Det finns en hel egen nationell discostil i Polen - Disco Polo - influerad av traditionell dansmusik typ polka, 80-tals italo och 90-tals euro. Den är rätt charmig i mindre doser. Det lustiga är att euroartister kladdade rätt mycket i den stilen och gick in och ut mellan cutting edge euro och vad som närmast är att jämföra med svensk dansbandsmusik men med en väsentligt högre knasfaktor, och det säger väl en del.

Shazza, eller Magdalena Pankowska, har kallats för "The Queen Of Disco Polo". På tuben finns det mängder med klipp från denna bystiga mörka skönhet - hon är enligt sin wikibio den enda disco polo-stjärna som varit omslagsbrud åt Playboy (jaha?) - hon var typ stjärna 90-talet igenom. Här blandas och ges det mellan just mer eller mindre knasig disco polo och grym klassisk euro av allra bästa märke. Det har varit hopplöst att hitta nån vettig diskografi över damen, men det verkar som hon släppte ett mer eller mindre renodlat euroalbum runt 1994: Czego Chcesz. Runt den tiden släppte hon sin kanske största hit: Bierz Co Chcesz, första videon nedan, skön magisk eurorealism, så typisk för östeuron. Ett annat grym eurospår är Szach I Mat, andra klippet. Eurosyntarna i den gör mig just det.

Eurokraine! (2.0)

Livets vatten eller Aqua Vita (Аква Віта), var en ukrainsk euroakt från Kirovograd som bestod av Igor Balan och Irina Filatova. Gruppen bildades redan 1993 av Balan men bytte uppsättning i och med att Irina kom med till det andra albumet: Tehnotronutyy, från 1996. Karriären tog fart, de deltog i ett otal musikfestivaler, fick reklamkontrakt med ett mineralvattenmärke (Aqua Vita?); deras tredje album (1997): And Now Everything Else sålde i miljonupplaga.

Vad är youtubevänner till för? Att hitta okända underbara euroakter förstås! Min tubkompis Vladimir från Ukraina, hade en fantastisk samling euro på sin kanal, tyvärr så blev han raidad av the copyriotpolice, därför inga europärlor därifrån (som jag utlovade i orginalposten på min gamla blogg). Där hittade jag denna grupp, tack Vladimir, hoppas du hittar tillbaks till tuben!

Jag konstaterade det i den ursprungliga posten och gör det igen: vilken fullständigt underbar dysfunktionell surealisteuro gruppen skapade. Bifogade klippet visar det. Eurosmör som smälter i månsken. Igor the euroboy & Irina the eurodroid. Zhenmin Zhibao (Женьмінь Жибао) från 1996.

Denis Curman ...

producerade kroatiska eurodancestorheter som Nina Badric och Roxy. Curman hamnade senare i Japan och producerar den där så typiska hysteriskt upptempo eurobeaten. Kvällens angelägenheter håller oss dock kvar i Europa och då närmast i Kroatien. Roxy var, och är, som det verkar, ett kombinerat showdansgäng och eurodanceprojekt. Osäker huruvida de håller igång ännu, iaf har en av medlemmarna en youtubesida med en mängd rara euroklipp. Roxy släppte 1996 ett minialbum Sve Što Si Znao, Zaboravi, (ungefär: Vad du visste, glöm det) med ett antal remixade versioner av deras låtar. Den är i klassisk östeurostil som är så kärt för den här blogginnehavaren, tacky och helt underbart m a o. Här deras huvudspår, eurodancekoreografi i oöverträffad eurodroidstil.

EuroVision Disco Remix

Rumänien gör bland det bästa inom dans och pop för närvarande. Remixerna på deras ESC-bidrag, Elena Gheorghes The Balkan Girls visar inte minst det. DJ Darones mix i discohouse-tappning sticker ut särskilt. Han har också remixat Elenas låt Te ador och gett den en snygg discohouse-dräkt med lätt kryddning av balkantribal. Sen får vi inte missa hans electrohousetrance-remix av No 7:s Here I Am, där DJ Projects ängel Elena Baltagan gästspelar!

Läs även andra bloggares åsikter om DJ Darone, Elena Baltagan, Elena Gheorghe, EuroVisions Song Contest

Spooky ...

tyske DJ:n Marc Aurel aka Marc Auerswald har inte uppdaterat sina hemsida sen 2002, ändå är den i full funktion! Hans senaste släpp, som kom 2002, The Sound Of Love, loopas i det oändliga på hans hemsida. New single out 17.03.02 utlovas det. Ungefär som stiga ombord på ett spökskepp där allt är framdukat, radion går, lamporna lyser men inte en levande människa syns till. Vad har hänt? Ett stort mysterium.

MTV Party Zone fanns det ett program, vet inte ens om det existerar längre, en video flimmrade förbi. En sån där som fastnar som kåda från blödande träd brukar göra. Det var nån sån typisk tidig 2000 vocal trance med någon eterisk tjej som flöt omkring i luftrummet klädd i skir röd slöjklänning. Uppfattade varken artist eller låtnamn. Senare hittade jag igen den, mer av en slump. Det var vår mystiskt förvunne DJ Marc Aurel som stod bakom den. Running; kom 2002. "Right after "THE SUN", MarcAurel has got a new rocket-like-start with his newly published hit called "RUNNING". The soft vocals combined with the impressive melody put the audience immediately under his spell." Säger bion på hemsidan. Var hans andra singel, den första The Sun kom året innan. Hans senaste, eller sista?, var the Sound Of Love.

Bion säger just inget om hans bakgrund eller öde, den beskriver mest hans två år i rampljuset, inget mer. Egentligen är det perfekt, jag vill just nu inte veta mer, det räcker så. En digital tidsmaskin, som visar hur oändligt snabbt tiden snurrar, sju år sedan är sjuttio år sedan i dansmusikens värld; den går så extremt mycket fortare än den vanliga tiden, gör dansmusikens tid och utveckling. Loopad in i evigheten snurrar The Sound Of Love sedan sju år på hans hemsida.

Så videon då, på discogs får man veta att sångerskan heter Betty Cangemi, även hon är lite av ett mysterium, hon återfinns egentligen bara på den här låten, sen är också hon spårlöst försvunnen. Kanske är det hon som är med i videon. Den utspelar sig i en rätt märklig stad, omgiven av torra berg och vad som verkar vara öken. Plockar också in hans sista släpp. Han framstår där mest som en exhibitionistisk Dieter Bohlen, med tvättbräda och typisk clubbers pälsmössa. Väldigt tyskt, smått vulgärt, och übersexistiskt. Lite som Alex Christensen, och därför funkar det ju. Sångerskan Anna Maria Kaufmann levererar som bara tyska sopraner kan. Möjligen i konkurrens med Sarah Brightman, som ju också började som sångerska i discooutfitten Hot Gossip. Men det är en annan historia.

Änglarnas tårar ...

Lacrimi de inger på rumänska. När man hör DJ Projects sångerska Elena kan man nästa förstå det. Det finns språk och språk. Ett av de vackraste ord jag vet, både grafiskt, ljudmässigt och innehållsmässigt är spanskans esperanza, hopp. Har du hört Sven Väths technospår med samma namn förstår du vad jag menar. Lacrimi de inger ligger inte långt efter. 10/10.


DJ Project bildades 2000 i rumänska staden Timisoara av DJ Gino Manzotti (Handke Guiseppe) och DJ Maxx (Floarea Ovidiu Nicolae). Något år senare anslöt sig sångerskan Elena Baltagan. Sex studioalbum och en mängd singelsläpp har följt. Väldigt populära i Rumänien och ett otal priser, bl a MTV Awards. Släpp på Ministry Of Sound. Senaste singeln är Hotel (översta klippet), Lacrimi De Inger släpptes 2007, nedersta klippet.

Läs även andra bloggares åsikter om eurodisco, video, DJ Project

EuroVision Disco III

BWO:s upptempoversioner av sitt Mellobidrag You're Not Alone, är ju rätt mycket starkare än balladversionen, men jag har väl en bias för dansgolvet. Att Oscar Holter (från EBM-outfitten Necro Facility) håller tätfanan när det gäller remixar på svensk electro-NRG har han ju tidigare visat i sitt arbete med BWO; nu också med remixen på Lili&Sus(s)ies Show Me Heaven, som utglänser de flesta av de andra versionerna. Han är sedan 2007 knuten till Lionheart Music som producent och låtskrivare. Hans remix av Shirley Clamps Med hjärtat fyllt av ljus är en liten pärla. Kolla in hans remix av Sibels Walking Away. För att nämna några. Men inte bara i mellofestivalen gör sig svensk electro-NRG hörd, utan även i Polens ESC-uttagningar, nu med duon Man Meadow (Fredrik Olofsson & Niklas Vestberg), i en sleazy-NRG låt som Dieter Bohlen inte skulle skämmas för: Love Is Gonna Get You. Skriven av Thomas G:son och Andreas Rickstrand, den senare med ett eurodance-CV som inger respekt.