Sommarvemod skriver jag i rubriken. Det är något som många av oss erfarit i den där känsliga åldern ca 15-25, den flyktiga sommarens löften och längtor och den ständigt jäktande och mörka höstens annalkande, vem har inte känt den vemodiga augustiångesten, eller hur det med Ratata är sent i september. Den känslan av blandad glädje, sorg, vemod, hopp och fruktan; den där sammansatta nordiska sommarkänslan, är hur jag skulle vilja beskriva grundstämningen i mycket av den nordiska elektroniska dansmusiken, här närmast då eurodancen.
Det är ju i den 15-25 års sommarexistensen som euron har sitt rum, sitt lyssnings-, dans- och klubbrum: sommarstaden, kuststaden, stranden, turisthaket. Fyllebröl, hormoner som sprutar, sexet här och överallt. Och kanske lite mer subtilare stämningar. Primitiva och lite mer eteriska energier fyller den nordiska sommarnatten.
Allt det här finns ju också i den nordiska pop- och rockmusiken i stort, det är genreöverskridande, och finns också i andra nordiska kulturella uttryck. Men låt oss stanna vid euron och zomma in den här känslan där. Låt oss ta den danska vägen. Vi kommer då till en särskild nordisk dialekt, som vi antagligen känner igen ganska snabbt som just dansk: gladlynt, tokrolig men med mörkare stråk under ytan. Dansk sommar öppnar sig i olika väderstreck. Mot södern i Cut 'n' Moves glad-melankoliska party-euro-hiphouse, Give It Up från 1993.
Dansk eurodance tar sitt avstamp någonstans där, den domineras, överskuggas av just den här hiphouse-stilen, med stor livesättning för större och mindre partyn. Det är snarare partyscenen än DJ-båset som är målet. De stora euroakterna i Danmark, är just egentligen inte euroakter utan kombinerade hiphouse/streetparty-akter, med ett och annat renodlat eurospår inkastat i utgivningen, det gäller akter som Cut 'n' Move, Sound of Seduction och Nice Device. (Infernal började lite i samma ända.)
Någonstans här kommer Ace Of Base-fenomenet in, de tog som bekant den danska vägen till världens vemodiga popsommarhjärtan; och Mega Records roll, och Denniz Pop, SweMix, Dr. Alban o s v. Vi får gräva mer kring det senare, här tar vi det översiktligt. Det finns anledning av närmare särskåda den så typiska danska eurobubbelgum-stilen, med Aqua i täten, som tar flykt just vid slutänden av den klassiska eurodanceperioden (1995), och som mer än någon annan EDM-stil ärver mycket av eurons stilelement (t ex rapp och sjungen chorus). Det finns också ett rent produktionssamband mellan stilarna, producenter och artister med erfarenhet från euron tar steget över till den nya framgångsrika stilen, t ex Aqua-producenterna Jam & Delgado, och rapparen René Dif, som tillsammans med Ali Movasat aka DJ Aligator hade (grymma) euroakten Factual Beat. Att bubbelgumstilen är typiskt dansk i sitt uttryckssätt behövs knappast sägas, den lättsamma ironiska touchen passar inte riktigt tungdansade svenska grovkängor.
Den stilen lämnar vi dock därhän på denna bloggen, men den ingår i det historiska eurodance-sammanhanget. Vi slänger in ett nytt stilexempel, just från Factual Beat, euro av toppklass på min skala. Från det enda albumet Groove Your Soul 1995, fyllt med europärlor, powervokaler från Christina Geisnaes.
Ok, vi har botaniserat lite i dansk euro, i alla fall förutsättningarna för den. Det finns anledning att återkomma till den kanske inte stora men i vilket fall högkvalitativa danska euron framöver. Vi återvänder lite till vårt sommarvemod i slutet, och flyger över till Norge. Och landar på kusten med norska euroakten Devotion (James Ekgren och Cecilie Hafstad), med deras första singel Makes Me Feel från 1994, vad bättre än följande spår bekräftar tesen i mitt inlägg? Den nordiska sommarstrandens sammansatta euro-energier ... <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar