Eurokartan # 5 - Sommarvemods-euro (Den nordiska euroscenen)

Egentligen finns det så mycket klassisk europroduktion att de enskilda nordiska länderna skulle kunna behandlas enskilt, men på många sätt finns det anledning att se Norden som ett sammanhållet område i eurosammanhang. Mer förenar än som skiljer, och det ger ett större material att jobba med, och spännande jämförelser kan göras.

Sommarvemod skriver jag i rubriken. Det är något som många av oss erfarit i den där känsliga åldern ca 15-25, den flyktiga sommarens löften och längtor och den ständigt jäktande och mörka höstens annalkande, vem har inte känt den vemodiga augustiångesten, eller hur det med Ratata är sent i september. Den känslan av blandad glädje, sorg, vemod, hopp och fruktan; den där sammansatta nordiska sommarkänslan, är hur jag skulle vilja beskriva grundstämningen i mycket av den nordiska elektroniska dansmusiken, här närmast då eurodancen.

Det är ju i den 15-25 års sommarexistensen som euron har sitt rum, sitt lyssnings-, dans- och klubbrum: sommarstaden, kuststaden, stranden, turisthaket. Fyllebröl, hormoner som sprutar, sexet här och överallt. Och kanske lite mer subtilare stämningar. Primitiva och lite mer eteriska energier fyller den nordiska sommarnatten.

Allt det här finns ju också i den nordiska pop- och rockmusiken i stort, det är genreöverskridande, och finns också i andra nordiska kulturella uttryck. Men låt oss stanna vid euron och zomma in den här känslan där. Låt oss ta den danska vägen. Vi kommer då till en särskild nordisk dialekt, som vi antagligen känner igen ganska snabbt som just dansk: gladlynt, tokrolig men med mörkare stråk under ytan. Dansk sommar öppnar sig i olika väderstreck. Mot södern i Cut 'n' Moves glad-melankoliska party-euro-hiphouse, Give It Up från 1993.

Dansk eurodance tar sitt avstamp någonstans där, den domineras, överskuggas av just den här hiphouse-stilen, med stor livesättning för större och mindre partyn. Det är snarare partyscenen än DJ-båset som är målet. De stora euroakterna i Danmark, är just egentligen inte euroakter utan kombinerade hiphouse/streetparty-akter, med ett och annat renodlat eurospår inkastat i utgivningen, det gäller akter som Cut 'n' Move, Sound of Seduction och Nice Device. (Infernal började lite i samma ända.)

Någonstans här kommer Ace Of Base-fenomenet in, de tog som bekant den danska vägen till världens vemodiga popsommarhjärtan; och Mega Records roll, och Denniz Pop, SweMix, Dr. Alban o s v. Vi får gräva mer kring det senare, här tar vi det översiktligt. Det finns anledning av närmare särskåda den så typiska danska eurobubbelgum-stilen, med Aqua i täten, som tar flykt just vid slutänden av den klassiska eurodanceperioden (1995), och som mer än någon annan EDM-stil ärver mycket av eurons stilelement (t ex rapp och sjungen chorus). Det finns också ett rent produktionssamband mellan stilarna, producenter och artister med erfarenhet från euron tar steget över till den nya framgångsrika stilen, t ex Aqua-producenterna Jam & Delgado, och rapparen René Dif, som tillsammans med Ali Movasat aka DJ Aligator hade (grymma) euroakten Factual Beat. Att bubbelgumstilen är typiskt dansk i sitt uttryckssätt behövs knappast sägas, den lättsamma ironiska touchen passar inte riktigt tungdansade svenska grovkängor.

Den stilen lämnar vi dock därhän på denna bloggen, men den ingår i det historiska eurodance-sammanhanget. Vi slänger in ett nytt stilexempel, just från Factual Beat, euro av toppklass på min skala. Från det enda albumet Groove Your Soul 1995, fyllt med europärlor, powervokaler från Christina Geisnaes.

Ok, vi har botaniserat lite i dansk euro, i alla fall förutsättningarna för den. Det finns anledning att återkomma till den kanske inte stora men i vilket fall högkvalitativa danska euron framöver. Vi återvänder lite till vårt sommarvemod i slutet, och flyger över till Norge. Och landar på kusten med norska euroakten Devotion (James Ekgren och Cecilie Hafstad), med deras första singel Makes Me Feel från 1994, vad bättre än följande spår bekräftar tesen i mitt inlägg? Den nordiska sommarstrandens sammansatta euro-energier ... <3

Euro-ideologi ...

bara för upplysningens skull: vi snackar inte ett knyst om valutor här, utan om värdebeständiga och inflationssäkrade saker: eurodance! Egentligen är väl eurodancen opolitisk som få andra musikstilar, men kanske ändå inte, den klassiska euron hade ju feelgood-positivism och partyenergi som mål och medel: Move your body! Rätt mycket new age-frigörelse där. Sen finns det ett allmänt humanistiskt multikulti-budskap i mycket av euron, tänk Ice MC - Nottinghams Ian Campbell, som haft större delen av sin musikaliska karriär i Italien, från 80-talet och framåt, som dansare, musikskapare m m - och Take Away The Colour!*

Hittade en kul programsnutt på SR:s hemsida från programmet Brunchrapporten, författaren/journalisten Isobel Hadley-Kamptz pratar om liberal musiksmak en bit in i programmet och konstaterar att man i det fallet inte kommer förbi synten! Kan bara instämma och sen nämner hon också eurodance som en del av liberal musiksmak, kan ju bara hålla med en andra gång! :)

Men, till kvällen så står euron i alla fall på egna ben och tjänar inget parti - utom möjligen sitt eget, den frigörande energin är dess egen och erbjuds alla, take it or leave it, det är upp till dig! Liberaler kan nog följa med en bra bit där. :)

*Det finns två versioner av denna, den första från 1993, producerad av Robyx på DWA, har en okänd studiosångerska på chorusen. På scen framträdde Ice MC med "Jasmine", som har krediterats för sången men jag är osäker hur det förhåller sig med det; hon framträdde på scen läppsynkande på sånger där bevisligen Alexia (Alessia Aquilani) var den verkliga sångerskan, t ex Think About The Way (1994), i videon till den sången är det fortfarande Jasmine som framträder. Det var först med It's A Rainy Day (också 1994) som Alexia tog sin rättmätiga plats - på scen och i musikvideorna - vid sidan av Ice MC. I den omarbetade/uppdaterade versionen av Take Away The Colour från 1995 - '95 Reconstruction - framträder Alexia både på sången och i videon (nedan), en av mina verkliga eurofavoriter som pressar formatet till det yttersta, toppklass när det gäller euro i min bok, men också nära gränsen till när hela den klassiska eurodance-epoken imploderade, extra vemodig känsla som laddas där.

VJBixMix Video Edit # 1

En av de mer tacksammare uppgifterna som video-DJ är att klippa ihop videos för mixar av klassiska eurospår, här är mitt senaste alster, en video till tyska Pharaos* monsterhit There Is A Star från 1994 (deras andra singel), den grymma Interplanetary Fun Mix bara måste få ett videotrack, ihopklippt med material från tre olika videor, dels orginalvideon, ett liveframträdande och videon till I Show You Secrets. Det är den första halvan av den fullständiga mixen som jag använder i denna video-edit.

*Pharao bestod av rapparen Deon Blue och sångerskan Kyra, och producerades av Alexander Hawking och DJ Stevie Steve. Förutom There Is A Star hade de hitar med sitt första spår I Show You Secrets (1994), och tredje singeln World Of Magic (1995), de släppte också ett självbetitlat album 1994; akten somnade av några år men återkom med singeln Temple Of Love 1997, då endast med sångerskan Kyra, och albumet The Return (1998). Det var det sista som hördes ifrån denna klassiska euroakt.

Eurokartan # 4 - Den magiska euromaskinen (Spanien)

Jag ska inte skriva särskilt mycket om makina, men det är svårt att komma förbi denna för Spanien så speciella edm-stil. Makina, av maskin, är en lekfull, både hårt mekanisk, studsig och samtidigt drömmande poetisk dansmusikstil, närmast ett fenomen knutet till spanska rejv-klubbar under 90-talet.

Vill man förstå spansk euro, måste man alltså ha makina med i bakhuvudet. Den spanska 90-talseuron befinner sig delvis i ett spänningsfält, inflytandet från italon är mycket märkbar, men det finns också en stark egen dialekt, som leker med makina och olika inhemska latinogenrer, inte att förglömma freestylestilen. Sen har vi hela Ibizafenomenet med dess avläggare längs solkusterna, som jag inte direkt ska gå in på här, men som naturligtvis haft ett stor inflytande på den spanska klubbscenen överhuvud.

Spansk euro, liksom euro överhuvud, var väl närmast avsedd för massklubbandet, eller produktioner för landsortsdiscona av DJs/producenter från "provinsen", men riktigt så enkelt var det nog inte, och är det definitivt inte nu heller. På de brittiska öarna, var exempelvis italon i stor utsträckning något i huvudsak för undergroundscenen, även om Cappella och Bortolottis Media Records kanske mest tillfredsställde det kommersiella klubbandet (kopplingarna och interaktionerna mellan GB och Italien på den elektroniska dansmusikens område är viktiga och komplicerade, men ska inte närmare beröras här).

Så är några av de strukturella förutsättningarna utredda. Tittar vi närmare ser vi att den spanska euron återfinns på vissa etiketter, liksom i det polska fallet, och samma mekanismer är delvis i farten även här; kompilationer, import och lärprocess. Men Spanien är ju med på tåget väsentligt tidigare än Polen, solkusterna är ju inte direkt isolerade platser.

Etiketter med stor euroutgivning var t ex Blanco y Negro, Max Music (Spaniens motsvarighet till Snake's Music?), Prodisc, Contraseña Records m fl. Ögnar man listorna på discogs ser man snart den stora mängden importerad italo och inhemska dansremakes på stora engelska pophitar. Jag är vanligen inte särskilt förtjust i de senare, men spanjorerna gjorde ofta något extra, så i det här fallet följer jag med en rejäl bit.

Rena euroakter, som vi känner från Sverige och kontinenten, med rappare och sångerska/or, hittar man inte så många i Spanien, ASAP (David Ferrero & Yilena Giusti) var förmodligen den största akten, de hann ge ut rätt många album (aktiva 1992-1998 cirka) och var populära i hela den latinskspråkiga världen. Det kan noteras att mycket av den spanska euron är just spanskspråkig, vilket bidrar till den egensinniga euro-dialekten. Jag lär återkomma till ASAP, men det är inte de som ger störst anledning till att älska ibe(u)ron.

Personliga ibe(u)ro-favoriter är akter som Piropo, Yoly, Rebeca, Scanners och en mängd mindre akter. Det finns anledning att återkomma till det stora antal fina eurospår som producerades, här lägger vi bara grunden för vidare utforskning. Ett exempel i alla fall, till sist, av en av mina personliga favoriter just nu: Yoly med To France (1995); Yoly (sångerskan Yolanda Del Campo), låg på Contraseña Records och producerades av Gerard Fortuny och Sebastian Rios. Två 12-tummare gavs ut 1995, Say Me och To France. "Never gonna get to France" sjunger hon i den senare, men sanningen är att spansk edm visst hittade ut till den kontinentala marknaden, inte minst till Tyskland, med det är en annan story. To France är en magisk italo-makina- euro-hybrid som fångar det bästa och rätt typiska för den iberiska euron.

Eurokartan # 3 - Ámokfutók (Ungern)

Ungersk euro? Ja den finns, och den är grym! Nu ska jag inte koncentrera mig på värdeomdömen, men lika bra att visa var min tendens finns.

Den story vi berättar här börjar vi med Sömngångarna, med rätt association är det en ganska bra beskrivning på stämningen i ungeuro, den är drömsk och mörk, lite åskväder, hedar och transylvanskt vampyrmörker. Sömngångarna, eller Alvajárók, var den första stora euroakten i Ungern så långt jag har koll. Den låg på det ungerska bolaget Magneoton, och hann ge ut två album, det självbetitlade Alvajárók 1993 och De... 1995, då under det nya gruppnamnet Alvajárók II, de hade splittrats under mellantiden. Kvar var sångerskan Tanita och rapparen Csonti. Den som lämnat var centralgestalten på den ungerska euro- och dansscenen (överhuvud), Kozso, en artistförkortning för Zsolt Kocsor (f 1965), med bakgrund som rockmusiker.

Från sömngångare till att löpa amok, eller Ámokfutók, som var den akt han grundade och blev centralgestalt i som rappare, låtskrivare m m. Han teamar upp med JeeJee (Jakab György) och sångerskan/dansaren Tissy, som på senare tid f ö jobbat med vår egen Dr. Alban! Konflikten med den gamla akten var inte värre än att också den nya knöts till samma bolag. 1994 kom det första albumet, det svåröversatta Sebességláz. Men det har med fart att göra, vilket också det surrealistiska albumomslaget visar. Från albumet märks spår som Bad Man (musikvideo 1).

Det är dock det andra albumet, Varázsolj El! ("Ta med din!") från 1995 och singeln Szomorú Szamuráj - Den gråtande samurajen - (musikvideo 2), en av de största hitarna överhuvud i Ungern - som cementerar Kozsos artistpersona, lite som en korsning mellan E-type och Alexander Bard för att översätta till svenska euroförhållanden (eller eurorappens egen Adam Ant!). Båda albumen är verkligt attraktiva, egensinniga, mörka och romantiska eurorökare. Det får representeras av titelspåret på Varázsolj El!, en personlig favorit (musikvideo 3).

Vi nöjer oss där så länge, Ámokfutók har gått genom olika skepnader genom åren men liksom E-type finns centralfiguren kvar, Kozso. Men det är en annan historia. Sen finns det en massa annan ungeuro att presentera, Carpe Diem, Soho Party, Magic Kefir, Cre-Dance ... och inte att förglömma Judy, Fanny och Betty Love! <3

Eurokartan # 2 - Snake's Music (Polen)

Music for the masses, kanske är det intryck som polska skivbolaget Snake's Musics diskografi ger vid ett första påseende (discogs). Vara som det vill med det, säkert är det vinstintresse som ligger bakom den massiva utgivningen. Men det som intresserar oss här är snarare vad som gömmer sig i denna utgivning i fråga om eurodance. Snake's Music har uppenbarligen haft en mycket stor betydelse i den snabbt uppblomstrande och delvis kvarlevande "euroscenen" - om det går att använda sådana uttryck i dessa sammanhang - i Polen.

Verkyget heter samlings-CDn. Som diskografin visar, med titlar som Just Dance, Dance Control, Dance Land, World of Dance, Move Your Body och runt 20 andra (!), måste euromarknaden varit ganska stor. Vilken är effekten? -->Mycket vill har mer! Många av spåren licensierades från västliga bolag, särskilt tyska, italienska och skandinaviska (mitt intryck). I vissa fall kommer de med något års eftersläpning, men snart är utgivningen direkt i sync med de europeiska hitlistorna. Många västliga produktioner verkar också ha varit rena beställningsverk för den polska marknaden, vissa t ex svenska euroakter var helt inriktade för den polska marknaden, det är ofta spår som endast återfinns på polska samlingar, och är väldigt eftersökta av eurofans idag.

Det är också värt att notera den stora importen av kanadensisk "euro" till Polen, det är uppenbarligen den stora polska etniska gruppen i Kanada som här förmedlat musiken tillbaka till Polen, den kanadensiska euroscenen var själv en frukt av den inhemska NRG/freestyle-traditionen och import av orginaleuro, resultatet blev en mycket intressant hybrid med korsbefruktningar, akter som Capital Sound typiska. Det ska också noteras att bakom en av Kanadas största dansakter Captain G.Q., återfinns polskfödde Mark Burzych, knuten till Kanadas betydelsfulla dansetikett Numuzik Inc, populär i båda länderna.

På samlingarna finns dels originalspår, men vilket är intressant, också polska remakes, med nya (phoney) artistnamn, på t ex volymen DJ's Killer Vol. 1 hittar vi L.O.V.E. med Max Don't Have Sex With Your Ex, alltså en remake av Erotics hit. Alltså en ren studioproduktion för samlingsvolymen och den inhemska marknaden, det gäller för de övriga 18 spåren på CDn. Kvaliteten på produktionen i det här fallet kan jag inte uttala mig om, men av annan produktion så vet jag att den ofta är hög. Vi kommer därmed till en ytterligare intressant effekt: vi får en väldigt uppövad och skicklig studiokompetens. Efterhärmning av föregångare är som bekant inte det sämsta receptet för att bli skicklig själv, det är grunden i alla lärlingssystem.

Alltså: vi får ett gott eurohantverk i Polen, vad sker? Den får uttryck i inhemsk orginalproduktion, nu exploderar formligen den polska euroscenen och en mängd dansakter ser dagens ljus runt 1995. Och de lever i miljön av den inhemska discoscenen, den s k disco polo-stilen som utvecklats ur 80-talets euro- och italodisco, och väl närmast kan liknas vid ett slags dansbandsfenomen, men med större inslag av syntsound.

Vi kan plocka en av dessa studiokompetenser som satt som spindlar i den polska europroduktionen: K. Czub - aktiv för Snake's Music och euroetiketten Blue Star - återfinns krediterad som producent och låtskrivare m m för en mängd av den inhemska euroscenens akter; Izabela, La Strada, 4 Jumps, Shock, M&M, Power Play, Karolina, Kaska, Lady Dance ...

Listan blir lång. Själv är jag mycket euro-förtjust i resultatet, vad polackerna gjorde med euron, var attraktivt, de pressade verkligen formatet i rätt riktning och lyckas få in en magi, med en egen dialekt, den mesta produktionen är också polskspråkig, gillar! Personliga favoriter är Pop Power Company, Kaska, Shazza och Alphabeat (inte att förblanda med den danska gruppen).

Vi låter Kaska få ge smakprov på polsk euro, när den glimrar, från hennes album Ja Wiem (Jag vet) från 1996 (Blue Star BSCD 034) som också är titelspåret.

Eurokartan # 1 - Electro Team (Kroatien)

Electro Team, eller E.T., är en av Kroatiens största och mest populära dansakter. De sparkade igång redan 1987 - foten tillhörde Adonis Culibrk aka Boytronic - som en kombinerad dans- och hiphopakt. 2007 firade de sitt 20-årsjubileum. I vändor och omgångar anslöt sig Dá Real, Sky Rocker och blonda sångerskan Vanna (1991-1998). De producerades av Ilan Kabiljo som ingick i en duo med Vanna: Ilan & Vanna. 1991 fick E.T. stor hit med Molitva Za Mir (Bön för fred), i samband med kriget, i för tiden rätt typisk euro-hiphouse-stil.



1993 - som så många andra "streetdanceakter" - ömsar gruppen skin till euroakt - vilket intresserar oss här - de får en stor hit med Tek Je 12 Sati (Klockan är bara 12), 1994 kommer albumet Second To None som definierar kroatisk euro, hela 8 singlar släpps från albumet. Framgångarna kröns med det kroatiska musikpriset Porin (1994 och 1995), för bl a bästa vokala prestation, bästa video och låt - Da Ti Nisam Bila Dovoljna (Att jag inte var nog för dig). 1996 kommer tredje albumet Anno Domini som säljer i 60 000 ex, men då är den stora eurovågen redan förbi, i alla fall i Europa i stort.

Vi plockar ett framträdande med deras prisbelönta hit Da Ti Nisam Bila Dovoljna, från miss Croatia 1994, mer än 500 000 träffar på tuben vilket säger en del om deras popularitet. Ett tight euronummer med klassiska ingredienser, eurorap och vemodig emotionell chorus. Rätt snygg koreografi oxå, Vanna i rött babydollish fodral är ju inte heller fel, hon kommer verkligen genom skärmen, iaf min.

Nytt liv

finns för mycket fantastisk ojrå för att bara släppa denna bloggen. Nå, livet går vidare och kör nu på egen hand, att VJ:a för en stor sajt tar väldigt mycket tid och kraft. Nu får musiken och lusten stå i centrum. Massa idéer och musik att blogga om, närmast blir det en börjar med en europeisk rundresa i eurons magiska 90-tals värld, vad är inte mer passande i detta sammanhang än att utforska eurons europeiska karta? :)

Vi besöker Kroatien, Polen, Ungern och Spanien i den första vändan ...