Kärlekskod

Jag letar namnet på en sångerska. Symptomatiskt för eurofans. Det är rätt typiskt för stilen att dessa själfulla egensinniga (läs kongeniala) röster i den syntetiska 90-tals-euromaskinen ofta var hårt arbetande anonyma studiosångerskor. (Vissa har visserligen lyckats få erkänsla, som Sandy Chambers och Annerley Gordon.) Och det är följdriktigt och en klockren jungiansk synkronisitet att en av de bästa euroakterna gick under namnet Unknown, eller att ett av de grymmaste eurospåren som skvalpat runt i eurodancekommuniteten de senaste åren, inte har kunnat identifieras vad gäller producent, rappare, sångerska, projektets namn, eller när, var och hur det släpptes. En hjälte lyckades till slut efter många års efterforskningar lokalisera spåret till en promo 12-tummare med fyra låtar, utgiven i Belgien. Återigen, själen i euron är unknown, som skatten vid regnbågens slut, undflyende.

Så också min sångerska i den här låten, Expression 4 - I Can Dance And Fall In Love, en euroakt från Italien, som producerades av duon Franco Diaferia och Roberto Fontolan, notoriska italo- och europroducenter, högt begåvade hantverkare i eurodancens typiska småskaliga hemindustri. Vi finner deras produkter på en mängd små italienska ettiker och bolag, som vanligt när det gäller 90-talets italodance nästan endast utgiven på 12-tums vinyl för DJ-marknaden. Ibland togs italon över till Frankrike och Tyskland där den då kunde hamna på maxi-CD, för Tysklands del oftast via ZYX.

Man lär sig känna igen sina favoritsångerskor i euron, det är som att de hittar den rätta kombinationen till själens lås, eller är den rätta nyckeln, varje tagg och rygg i nyckeln klickar loss i låsets kontrast. Så det finns ingen tvekan om att det är samma sångerska i andra av Expression 4:s släpp, som I Dream Your Love från 1995.



Och sen i Postive Divison, Movin On, från 1994, producerad av samma duo, naturligtvis används den inarbetade studiopersonalen i de små studiofabrikerna till mängder av produktioner.

Det leder till en av de eviga studiosångerskorna inom italoindustrin, Clara Moroni, som enligt ett spår, som jag dock är tveksam till, skulle vara vår eftersökta sångerska. På hennes kredit - via discogs - finns hundratals sångpålägg på danssläpp 90-talet igenom. Länken till henne går via aliaset Priscilla, artisnamn för sångerskan på Active Box:s spår Drivin' Through The Night, (youtube) återigen producerat av Diaferia och Fontolan. Att det är "vår" sångerska är ingen tvekan om, men är det verkligen Moroni? Lämnar det öppet tills vidare.

Vi tar ett spår till med Diaferia & Fontolan, Valley 68, It's Gonna Be Love, från 1994 och naturligtvis med vår ghost in the euromachine. Visst, ingen annan kod öppnar just den dörren.

It's gonna be love, det är ju det till slut, vad man blir förälskad i, som de ständigt blev i David Lynchs Twin Peaks, så, som en förklaring på berget, underhundens seger och revansch på dansgolvet, reser sig på 10 och knockout, freaket kan och gör det bäst, I Can Dance And Fall In Love! Illustreras kongenialt med horny Audrey Horne och special love agent undercover lover Dale Cooper.